Det är också med stor sorg jag tar emot beskedet
att Monika Sedell gått bort. Jag fick äran att träffa henne några gånger. Hon var inte Dan Anderssons dotter enbart. Gud ska veta (och vet) att hon helt på egen hand var en enastående varm, passionerad och medkännande människa och jag är lycklig över att få chansen att minnas henne.
SÄRSKILT MINNS JAG HENNES VÄNLIGHET, humor och briljanta intellekt under en enkel men fantastisk middag kvällen innan jag fick Dan Anderssonpriset. Vi satt i den lilla stugan i Gräsberg och jag var mycket nervös till en början, men rätt snart fick Monika mig att känna mig välkommen och betydelsefull. Jag ska tända ett ljus för henne inne i Domen i kväll. Hon hade antagligen bara skrockat en aning missnöjt åt det kyrkliga i en sådan handling.
Gud fick vänta på att få henne.

Marcus Birro